Att vara ensam har sina fördelar, man slipper ta hänsyn till någon annan och man kan göra vad som faller en in. Det jag bävar för mest just nu är när min son flyttar till sin pappa (i sommar) å jag som är van att ha mina barn dygnet runt blir nu helt ensam varannan vecka. Vad ska man hitta på då? Jobba ihjäl sig? Förmodligen är det vad jag kommer göra.
Drömmer fortfarande om det där man gjorde som liten tjej. En man att dela sitt liv med, få vakna lycklig och lägga sig lycklig. Å lycklig för mig är när man mår bra å vet att man har någon som älskar en. Sen är det inte en dans på rosor jämt, det vet jag , men det är ju det som gör vardagen. Många tjejer går in i ett förhållande med tanken om att de kan ändra på killen. Jag va sån själv när jag va yngre, men har insett att det är ju det som är hela tjusningen i ett förhållande, att man är olika och att man måste få vara det! Allt går ju ut på att man ska ge och ta och kompromissa, annars är det väl ingen mening?
Jag vill ha hela kittet, annars kan det kvitta. Bröllop, familj, hus, sommarstuga, båt, bil och ett härligt liv där man lever i harmoni. Ska det vara så jäkla svårt att få detta?? Ja, jag är en drömmare, men jag ska fan imig få detta någon gång!!